Varför välja den lätta vägen....

... när man kan ta den svåra... eller

Stockholm Fashion week,

16 timmar, 90 mil t o r

Vi fick ett ryck, Lena och jag att åka på Svenska mode-

mässan - kunde ju vara kul att se på lite kläder som

omväxling... En dag kunde läggas på detta så det

skulle bli lite intensivt, men om vi använde tiden väl

skulle det säkert bli bra...

---

Det började väldigt bra... kände mig inte alls jagad och

hade nästan lite tid "över" innan jag skulle hämta Lena

kl fem i går morse. (Detta borde egentligen vara ett oros-

tecken för jag har aldrig några extramarginaler och när

jag har det brukar något gå snett...) Pigga och glada

började vår resa österut... mycket att prata om eftersom

Lena precis haft semester...

---

Plötsligt upptäckte jag att vi hamnat på väg mot Västerås,

dvs skulle komma in norra infarten istället för den södra, men

det må väl vara hänt. Någon mil extra hit eller dit spelade väl ingen roll...

---

Däremot hade kanske den milen underlättat när vi lite senare

fick bensinstopp!!! Men herregud vart är vi nu... Lite

småstressad blir man ju när man har långtradare och full

trafik blåsande alldeles förbi sig där man står på vägrenen...

---

Vad gör vi nu... I skulle jag definitivt inte ringa till, så han skulle

få vatten på sin kvarn... så jag ringde en livlina, nej jag menar

en kompis... Ringde en av mina gamla goda vänner i Stockholm och

det svarade... Hej Anna! Jo, det är inte så att du skulle

kunna tänka dig att rädda oss i en nödsituation... vi står

någonstans mellan infarten till Skokloster och Sthlm... Okej

det ordnar sig, ska åt det hållet om en stund om ni bara

kan vänta lite...

---

Det kändes som att vi hamnat in the middle of nowhere och vi

kände oss lite vilsna där vi stod efter vägkanten och undrade

vad vi skulle göra under tiden när Lena raskt säger att där

är ju ett bullerplank, då finns det säkert hus bakom...

---

Tog oss snabbt upp för slänten för att upptäcka att det satt ett

2½ meter högt fårstängsel fasthäklat på båda sidor av

planket... Att klättra över skulle ju inte gå, men kanske

om vi kröp under... Sagt och gjort (inte för att vi direkt

var klädda för dessa strapatser...) Visst fanns där hus (lite Twin

peaksaktiga, slitna, med julgransslingorna kvar runt dörren på

det ena och en stor kofot innanför dörren på det andra - vart

hade vi hamnat..) men det stod bilar utanför och fönster stod

öppna så det verkade lovande... men tror ni att

någon öppnade... eller var de bara inte hemma????

inte någonstans??? Kunde någon ha sett oss när vi kröp

in i på deras bakgård och undrat vad i hela friden detta

var för några... Gick vidare en bit och tyckte oss se skymten

av en människa som höll till bakom ett stort stall. Där

måste det ju finnas bensin tänkte vi.... i allafall någon slags...

Äntligen lite napp efter att vi blivit granskade från topp till

tå... vi hasplade ur oss vår belägenhet och hör... de hade en

dunk bensin som vi kunde låna... Vi blev t o m skjutsade

till vårt stängsel där vi kröp ut igen och efter uppsökande

av mack och tillbaks med dunken var vi på banan igen...

Det här gick ju faktiskt finemang...

---

Sedan hände faktiskt inga större missöden, utan vi hade

en jättetrevlig dag i ett soligt Stockholm, vi hittade också

lite spännande saker som kommer in i början på nästa år...

---

Vi hämtar upp I i Kil på hemvägen och vi berättar glatt

vår historia, då han käckt kläcker ur sig att -Ni kunde

ju ha ringt Assistancekåren... som jag betalar 500 kr

om året för att få hjälp i olika situationer.... ridå!

---

Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är

vägen som är mödan värd... (Karin Boye), fast

ibland undrar man... Roligt hade vi i alla fall!

---

Tack Anna för att du finns och tack I för att du står

ut med mig och mina galenskaper! Stort tack också till

tjejerna på ridskolan i Kungsängen!

---

Ha en härlig vecka så här i början på augusti!

Kram Pia