fredag 10 juli 2009

Röda Faran is back on the streets again...

En kort stund övervägde jag att byta in min gamla skorv mot
20 000 riksdaler som man skulle få vid inbyte om man köpte en
ny bil... Jag har känt mig lite missmodig när det gäller Röda
Faran eftersom den inte klarat av att komma fram till bil-
besiktningen de två sista gångerna. Jag kände mig också lite
grön av avund när min svåger och svägerska kom susande i
sin lilla nyinköpta sportbil...

Jag nämnde för dem att jag fått erbjudandet om "inbytes-
pengarna" och att det gällde oavsett skick på bilen och hörde
mig för vad de tyckte...

"Åhh naj dâ" (de är norrmän)... det tyckte de inte. Den bilen
(Röda Faran, alltså), "den är ju du!..." (undrar hur man ska tolka
det...) "den kan du ju ikke bytte bårt..." "Ja, men den går ju inte
försökte jag ivrigt... och jag har inga vidare kunskaper om gamla
bilar..." Insåg att här hade jag inget att hämta, så det var ingen
ide att försöka drömma om någon gullig liten sportbil...

Nästa steg blev att försöka få brorsan intresserad av att
hjälpa mig att få tag i någon som kunde ta sig an bilen...
En vårvinterdag i mars, när det vräkt ner som mest med
snö, tyckte brorsan att det passade. Vad gör man inte, bara
att tacka och ta emot när någon har tid... att halva fram-
hjulen sjunkit ner i gruset och frusit fast tyckte han inte
var något problem... "har du ett spett?"...
Hur som helst så kom bilen iväg till en verkstad... Det som
jag trodde var ett litet hål på kylaren som ev kunde åtgärdas
på ett enkelt sätt ledde till en hel renovering av den samma.
Den hade egentligen behövt bytas helt och hållet fick jag höra
och jag hade "tur" att man kunde skicka iväg den på renovering
eftersom det inte är det enklaste att hitta reservdelar till gamla
fransmän. Ja, och (brorsan kom med rapporter varje vecka...)
"topplocket behöver nog planas ut lite"... öhh, vad är det...?
"brytarna behöver bytas...", "konstigt, men det kokar i
expansionskärlet fortfarande, måste vara något fel på
termostaten"... mmm, "det är något konstigt med bromsarna,
för den drar snett"... mmmm... Så fortsatte det vecka efter
vecka, tills den en dag bara var färdig... "Nu kan du boka tid
för besiktning."

Mmmm, bävade lite, eftersom det gått så illa de sista
gångerna. Dessutom fick jag en tid i Hagfors, hela sex
mil bort och till samma station som jag anlände till utan
bil sista gången. Satte mig i bilen tidigt i går morse och alla
sinnen var på helspänn. Syn, hörsel och luktsinne var väldigt
alerta och reagerade på minsta lilla ljud och doft... Var det inte
något konstigt knirr eller inbillade jag mig bara...? Denna gång
gick det dock bättre, passerade både Knappåsen och Ekshärad
utan några större problem och efter en timme var jag framme...
Yes! Med bilen också... Lite genomfrusen, eftersom jag inte visste
hur man skulle sätta på värmen och jag ville inte pilla på något
reglage så där utan vidare när bilen var igång. Täckjacka, jag
borde haft på mig täckjacka insåg jag, men man kan ju inte tänka
på allt... det är ju ändå sommar... Jag borde också ha läst på
i instruktionsboken innan, för det var minsann inte det lättaste
att komma på hur man öppnar motorhuven. Vi löste det dock
med gemensamma krafter och Den gick igenom... Åh, vad
glad jag blev. Men här gäller det att inte ta ut något i förskott.
Jag skulle ju ta mig hem också... Var osäker på om jag hade bensin så att det räckte och
fick en "flashback" om att bensinmätaren inte fungerade även
om den stod på halv tank. (Någon hade satt upp mätarställning
vid sista tankning... inte utan anledning...) Nu ska ni veta att
det inte "bara" är att tanka sådana här bilar, utan man måste
även ha i blyersättningsmedel. Hur var det nu igen, hur mycket
skulle man ha i i förhållande till mängden bensin. Som tur var
stod det ganska lättfattligt på flaskan visade det sig... Skönt, så var
det problemet ur världen... Jag kom väl körande i 80 ungefär
(i nedförsbacke och medvind...) då jag mötte en jättelik lång-
tradare. Jisses, vad hände, det kändes som att hela tak-
suffletten skulle ryckas av i vinddraget... och snacka om läskigt
ljud. Insåg plötsligt att jag "glömt" bort hur det är att köra den
gamla kärran... under de två år den stått stilla. Det ska bli
ändring på det nu...

Här är han nu min gamla fransman, han är
dyr i drift, men jag ska försöka ta väl hand om honom så att
han rullar på många år till... TACK brorsan och SULAN för
att ni hjälpte mig att få den på fötter igen... Det var värt
varenda öre...
Ha en rikigt skön helg alla!

Kram Pia

4 kommentarer:

Lillan och Zelda sa...

Ha, ha...Det var kul läsning=) Men sååå skönt att du fått ordning på coola bilen! Den passar dig verkligen:)

Bland inredning o figuriner! sa...

Äntligen Pia!
Får vi se dig i den röda faran! =)
Den är ju bara underbar!
Hoppas att du sitter med en bra bok å myser i reget...
Själv söker jag inrednings inspiration via nätet,kan man aldrig få för mkt av! *skratt!**
Massor av kramar
Erika

Snickaregården sa...

Skönta att den gick igenom besiktningen nu då :)
Verkligen en häftig bil. Trevlig helg
Kram Maria

Helena H sa...

Din bil är så vacker! Jag skulle så gärna ha något liknande själv.