tisdag 11 augusti 2009

Varför välja den lätta vägen....

... när man kan ta den svåra... eller
Stockholm Fashion week,
16 timmar, 90 mil t o r
Vi fick ett ryck, Lena och jag att åka på Svenska mode-
mässan - kunde ju vara kul att se på lite kläder som
omväxling... En dag kunde läggas på detta så det
skulle bli lite intensivt, men om vi använde tiden väl
skulle det säkert bli bra...
---
Det började väldigt bra... kände mig inte alls jagad och
hade nästan lite tid "över" innan jag skulle hämta Lena
kl fem i går morse. (Detta borde egentligen vara ett oros-
tecken för jag har aldrig några extramarginaler och när
jag har det brukar något gå snett...) Pigga och glada
började vår resa österut... mycket att prata om eftersom
Lena precis haft semester...
---
Plötsligt upptäckte jag att vi hamnat på väg mot Västerås,
dvs skulle komma in norra infarten istället för den södra, men
det må väl vara hänt. Någon mil extra hit eller dit spelade väl ingen roll...
---
Däremot hade kanske den milen underlättat när vi lite senare
fick bensinstopp!!! Men herregud vart är vi nu... Lite
småstressad blir man ju när man har långtradare och full
trafik blåsande alldeles förbi sig där man står på vägrenen...
---
Vad gör vi nu... I skulle jag definitivt inte ringa till, så han skulle
få vatten på sin kvarn... så jag ringde en livlina, nej jag menar
en kompis... Ringde en av mina gamla goda vänner i Stockholm och
det svarade... Hej Anna! Jo, det är inte så att du skulle
kunna tänka dig att rädda oss i en nödsituation... vi står
någonstans mellan infarten till Skokloster och Sthlm... Okej
det ordnar sig, ska åt det hållet om en stund om ni bara
kan vänta lite...
---
Det kändes som att vi hamnat in the middle of nowhere och vi
kände oss lite vilsna där vi stod efter vägkanten och undrade
vad vi skulle göra under tiden när Lena raskt säger att där
är ju ett bullerplank, då finns det säkert hus bakom...
---
Tog oss snabbt upp för slänten för att upptäcka att det satt ett
2½ meter högt fårstängsel fasthäklat på båda sidor av
planket... Att klättra över skulle ju inte gå, men kanske
om vi kröp under... Sagt och gjort (inte för att vi direkt
var klädda för dessa strapatser...) Visst fanns där hus (lite Twin
peaksaktiga, slitna, med julgransslingorna kvar runt dörren på
det ena och en stor kofot innanför dörren på det andra - vart
hade vi hamnat..) men det stod bilar utanför och fönster stod
öppna så det verkade lovande... men tror ni att
någon öppnade... eller var de bara inte hemma????
inte någonstans??? Kunde någon ha sett oss när vi kröp
in i på deras bakgård och undrat vad i hela friden detta
var för några... Gick vidare en bit och tyckte oss se skymten
av en människa som höll till bakom ett stort stall. Där
måste det ju finnas bensin tänkte vi.... i allafall någon slags...
Äntligen lite napp efter att vi blivit granskade från topp till
tå... vi hasplade ur oss vår belägenhet och hör... de hade en
dunk bensin som vi kunde låna... Vi blev t o m skjutsade
till vårt stängsel där vi kröp ut igen och efter uppsökande
av mack och tillbaks med dunken var vi på banan igen...
Det här gick ju faktiskt finemang...
---
Sedan hände faktiskt inga större missöden, utan vi hade
en jättetrevlig dag i ett soligt Stockholm, vi hittade också
lite spännande saker som kommer in i början på nästa år...
---
Vi hämtar upp I i Kil på hemvägen och vi berättar glatt
vår historia, då han käckt kläcker ur sig att -Ni kunde
ju ha ringt Assistancekåren... som jag betalar 500 kr
om året för att få hjälp i olika situationer.... ridå!
---
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är
vägen som är mödan värd... (Karin Boye), fast
ibland undrar man... Roligt hade vi i alla fall!
---
Tack Anna för att du finns och tack I för att du står
ut med mig och mina galenskaper! Stort tack också till
tjejerna på ridskolan i Kungsängen!
---
Ha en härlig vecka så här i början på augusti!
Kram Pia

3 kommentarer:

Unknown sa...

Hihihi.. visst är det kul att man får sådan information efter det har hänt något ;)
Tur att ni hade en rolig dag i övrigt.

Kram Maria

Lillan och Zelda sa...

Tack för att bjuder oss läsare på dina strapatser och för att du skriver så underbart så man får skratta!=) Jag älskar att läsa dina berättelser!=)
Kram!

NerbyKatta sa...

Hihihi, det måste ha varit en rolig syn när ni kröp under staket mm. Men skam den som ger sig, ni fixade detta ju! :)
Tack för att du bjuder på en härlig historia, skrattade högt för mig själv :)
Kram Katarina